Hej.
Myser med hundar, kollar på gulligaste tv serien, favorit i repris och längtar till veckoslutet. Egentligen längtar jag längre bort än så. Rastlösheten som fanns innan usa är tillbaka igen.
Skrev brev till NJ i förrgår. Tungt.
Tänk att man kan känna sig så ensam fast man bor med 21 andra människor och 8 hundar.
Känner mig som Seth Cohen idag, fast utan Ryan vid sin sida.
Äh, musiken är min Ryan.
Älskar att sjunga. Faktiskt. Sjunger sällan så folk hör. Oftast i duschen. I bilen om jag är ensam. Och här, då resten rastar sina hundar. När jag bara hör musiken och knappt min egen röst, men känner att jag sjunger med, det är fan då jag känner mig mest levande. Alla människor borde få en paus varje dag, då de skulle få blasta deras favoritmusik i ett ensamt ljust rum, och bara glömma allt annat.
Tänk att cruisa omkring i en liten minibuss med ett litet band, vi skulle bara uppträdde på små pubar, bara för att det är så kul, för att alla vi älskar att hålla på med musik. Riktig musik. Utan tankar på att bli rika på det.
Det hade varit nåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar