Tillbaka i civilisationen!
En vecka på lande fick jag ha semester och det är jag tacksam för! Världens skönaste vecka, sovmorgon, simma i ISkallt hav, se en överlycklig och fri dalmatin studsa omkring på ön, ta upp nät på morgonen, rensa fisk, lyssna på väderleksrapporten, basta och dricka öl, åka båt, spana efter fladdermöss i mörket, spionera på bambin och bonga havsörnar. I år bongade vi dessutom en säl - eller den bongade oss kanske! Den dök upp flera ggr runt den lilla kobbe vi valt som picnic plats och kollade in oss. Stiliga djur.
På tal om att rensa fisk. Jag kunde det förr. Sen plötsligt klarade jag inte av det. Nu gör jag det igen. Men jag har lämnat bort ett element; själva avlivandet. Det klarar jag helt enket inte av. Att vara den som avgör för en annan levande varelse om hen ska få leva eller inte. Man håller i fiskjävel o så ena sekunden är hen fullt levande, och andra död. Nej jag klarar inte av det. Det får ngn annan göra. Sen kan jag fixa resten, sen tänker jag bara: mat.
Min dröm är att en dag äga en liten pytte ö jättelångt ute i skärgården. Där ska inte finnas ngn skog, bara några enstaka få torra små träd. En liten stuga ska där finnas, och en bastu. Vill bo där med mina nära och kära, helst hela året. Sen när man är pensionär kanske...Ska bygga och fixa så allt går att ordna där, fiske och dricksvatten och lite elektricitet osv.
Piskin ha blivi en rikti vesipeto! Förr fick man locka med godis, nu hoppar hon i frivilligt! Men som med de flesta roliga saker så kommer det också nåt tråkigt med. Hennes känsliga öron sprack upp av allt skakande och började blöda i kanterna. Svårt att läka, kan jag tala om. Hon gick med strut på huvudet i över en vecka och såg ut som en fjant. Som tur maindar hon inte själv. Det var ett evigt smörjande och försök att hindra henne från att skaka på sig. Men nu är de läkt - hoppas de håller långt framåt!
Örö va skitmakee! Vi åkte dit, jag, pappa, J och Luna. Sen sprang resten medan jag cyklade på en av försvarsmaktens cyklar. Nästan genom hela Öro for vi.
Här hade vi precis lagt ut fiskrester åt måsarna och satt oss med kamerorna redo för några häftiga shots. Tyvärr var vi alla inne då the shit got real, för efter knappa 2h dök havsöronen upp. Hann bara se en stor skugga precis vid vardagsrumsfönstren och så skrek syrran o alla sprang upp men ingen lyckades få mer en en skymt av besten innan den dök för att ta de största bitarna av fisken som måsarna inte kunnat svälja. Sen puts väck, blev ingen snärtig bild av det tyvärr. Jag kan inte uttrycka mig i ord hur mycket det pärtar mig, men oh well. Maybe next year. Slaktar en kalkon eller nåt och tar med som lockbete. Eller ja, nån annan slaktar.
Terden har fått en makeover! Och vi piffade precis upp vardagsrummet också med några detaljer. Otroligt hur mycket sånt gör alltså. Så många veckor - månader jag gått och rivit mig i håret för att ngt fattas från vardagsrummets look men varken tid eller pengar har funnits för att göra ngt åt saken. Värsta är att komma hem från ett kvällspass kl 22 och magen skriker, man är pissnödig och håller på att stupa av trötthet och så har man 101 saker att göra hemma, eller saker man VILL göra. Men idag var jag ledig så då fick jag en lång to do list avkruxad. Ja, jag städar på mina lediga dagar haha! Fullt ös under veckan på jobbet, sen är det hela veckans städ och fixande som gäller för hemmet då man är ledig. Inte att mannen min inte skulle göra ngt, han gör hälften såklart. Men tror min lista över "saker-som-inte-måste-göras-bums-nu-men-som-jag-ändå-vill-göra-asap" är lite längre än hans.
Nu ska jag fortsätta domna bort m.h.a. vinet och njuta av att PÅ RIKTIGT vara n ö j d, tillfreds med tillvaron och tacksam över allt fint man har och fått uppleva. Mycket beror på den ekonomiska tryggheten som jag äntligen känner efter ett, tja, ett år av sparande och snålande och ångest.
Finns såklart alltid de som har det ännu mer knappt. Man ska vara glad över det man har. Dessutom är jag sjukt tacksam över att ha fått uppleva lite tuffare tider, det stärker.
Nu äre natti
