It feels like we’re the last ones standing

Standing, ja.

Vet inte om jag kan ens det.

Känslan av otillräcklighet, misslyckande, svaghet. Bekant?

Vad än man gör är det någon som hatar det.

Vem ska man pleasea?

Sig själv såklart.

Men om man inte vet vad man vill?
"Lyssna på din inre röst!"

Vilken jävla röst? Det är helt tyst. Hör bara frysen surra.

Varför är det så svårt att be om lite hjälp? Varför tror vi att ensam är starkast? Varför sviker självförtroendet?

Utan honom hade jag aldrig orkat med allt.

Han är den som håller om mig då allt skakar och jag bara har mörker.

O så den där svansen som alltid viftar åt mig.

10kg har jag bränt på ett halvår. Varför känns det då som att mina axlar väger ett ton?